Åhh, nu känner jag mej stressad.
Efter jobbet har jag hämtat barn på fritids och dagis och sedan handlat. När vi kom fram till affären kom dottern på att hon glömt ett alla-hjärtans-dagskort som hon skulle ge min syster i morgon. Så när vi handlat klart (jag sprang genom affären med kundvagnen) åkte vi tillbaka till dagis och hade sådan rôta att sista fröknen just låste ytterdörren när vi kom.
När kortet var räddat for vi hem. Sonen hjälpte mej att packa upp varorna medan jag slängde in alla barnas smutsiga ytterkläder i tvättmaskinen. De ska med till Italien i morgon (både barna och ytterkläderna) så de måst hinna bli torra också.
När det var klart var det dags för rumstrerande i köket med matlagning samtidigt som jag tömde diskmaskinen och fyllde på med nytt smutsigt porslin.
Efter att sonen ätit klart satte jag honom i badet och borstade tänderna. Jag har hunnit sätta mobiltelefonen på laddning också.
Nu sitter dottern och trycker i sig de sista resterna av maten och jag vattnar blommorna samtidigt som jag ringer systern i Italien (hon svara inte) och skriver detta. När dottern är klar får hon också hoppa i plurret och sen ska jag packa klart, ringa min mamma och min svärmor och stupa i säng med TNS-apparaten pirrande i nacken.
Just det, jag måste ju torka barna, borsta deras hår och tänder och natta dem också.
Egentligen är det inte så farligt när jag väl benat upp det så här. Det är bara själva packningen som kommer ta tid. Maken är i Borås och jobbat och kommer nog hem i natt någon gång så det är mer synd om honom.
