Åh, så typiskt.
Påskafton började jättebra. Jag vaknade visserligen för tidigt, redan halv sju, och kunde inte somna om (kanske för att jag låg och läste en spännande bok i en timma) men sen fortsatte det bättre. Lite morgonmys med maken. Solsken. Nygräddat bröd till frukost (materialister som vi är så äger vi en bakmaskin). Glada och förväntansfulla barn.
Men sen blev det sämre. Vi ville skicka ut barna i snön och solen, medan den fortfarande lyser. Barnen satte sig på tvären, hade en egen agenda som de ville följa. De bråkade med oss, med varann och det blev gråt och tandagnisslan.
Och då fick jag förstås huvudvärk. Inte mycket men lite oroande. Och jag tänkte på att jag absolut inte får ha huvudvärk idag. Idag ska vi ju bara ha roligt. Falunsyster kommer med sin pojkvän. Vi ska spela sällskapsspel, pingis och dansmatta, laga pizzastenspizza, göra påskmat till kvällen och umgås. Helt fel dag att få huvudvärk på.
Jag blev nervös för att huvudvärken ska tillta och förstöra hela dagen.
Och när jag blir nervös pajjar magen direkt.
Och när magen pajar utsöndrar jag någon typ av metangas. Jag kanske inte behöver säga mer än att maken har flytt ut till den friska luften tillsammans med barnen.
Och om fem minuter kommer gästerna!
Åh, så typiskt!
