På bloggen “Fläckvis fint” pågår en tävling om hemkokta salvor. Den som vill vara med och tävla ska ange ett skönhetstips.

När jag satt och klurade på vad jag skulle skriva för tävlingsbidrag kom jag på några saker jag provat som inte var att rekommendera.

Det första är äggula i håret. Det ska ju vara så bra. Näringsriktigt och stärkande och glansgivande.
När jag gick i åttan och det var dags för skolfotografering satsade jag lite äggstra på håret och tog en gule-kur.
Håret blev styvt och helt ohanterligt. Även efter otaliga tvättar gick det inte att forma någon typ av frisyr. Halva håret stod rakt upp. Andra halvan låg slickat utmed skalpen. Mina klasskamrater hade hjärtligt roligt åt mig.

Den andra är en fotinpackning. Jag besväras av små blåsor på fötterna ungefär en gång om året. Jag gissar att det är någon virussjukdom som ligger latent i kroppen och blossar upp med jämna mellanrum.
För många år sen (12) fick jag för mig att jag skulle kurera mina fötter med en rejäl inpackning. Jag blandade honung, krovkorning skånsk senap och pressad vitlök, smetade ut det på fötterna, stoppade fötterna i plastpåsar, plastpåsarna i sockar och sockarna i raggsockar. Sedan sov jag med detta en natt.
Full av förväntan skalade jag av alla lager på morgonen. Skulle kuren ge något resultat?
Jajjamänsan! De små blåsorna var borta… och hade ersatts av stora flammande röda blaffor som gjorde det svårt att gå de närmaste dagarna.

Den tredje handlar om hårborttagning. Det finns ju ett otal sätt att avlägsna oönskad behåring på benen. Jag har provat ett av de mest tidsödande och smärtsamma.
I tonåren plockade jag fram nagelfilen och gick lös på benen.
Jag behöver kanske inte säga så mycket mer. Det var ingen hit.