Pratade just i telefon med mamma. Hon berättade om en av sina kollegor. Kollegan har varit sjukskriven efter en ryggoperation eftersom hon lätt får ont i ryggen vid tyngre arbeten. Kollegan jobbar som städerska och det är rätt tungt. Om jag förstod det hela rätt så har hon pratat med sin arbetsgivare om det skulle kunna finnas något annat arbete hon kan utföra och hon har haft lite andra uppgifter och kunnat jobba deltid men varit sjukskriven i ytterligare två månader av sin läkare.
I måndags fick hon ett nytt besked från Försäkringskassan. Dagen därpå var hon tvungen att börja jobba heltid igen, och då fanns inget annat arbete än städarbetet, vilket försäkringskassans läkare, som aldrig ens träffat kollegan, bedömde att hon klarade av, trots att en annan läkare, som träffat kollegan åtskilliga gånger och följt hennes problem under en lång tid, sjukskrivit henne just på grund av att hon inte klarade av det.
Och till råga på allt: Försäkringskassan hade fattat beslutet två veckor innan de meddelade kollegan och därmed var kollegan inte berättigad till sjukersättning eftersom hon, trots att hon inget visste, varit hemma “helt olovandes” under de två veckorna.
Jag blir arg så jag kokar. Jag kan inte för min vildaste fantasi förstå hur man kan behandla människor på det här viset.
Ett annat exempel.
En kollegas vännina har en son som har en sjukdom som gör honom mycket infektionskänslig. Vänninan är ensamstående. Hon har tidigare haft ersättning från försäkringskassan för att kunna vara hemma med sin son, som inte kan gå i den kommunala barnomsorgen. En enda liten förkylning kan göra honom dödssjuk och vilken förälder vill riskera det!
Men för ett tag sen ändrade sig försäkringskassan och meddelade att modern inte skulle få någon ersättning, det fanns ingen anledning för henne att inte arbeta. Vad gjorde vänninan? Hon kunde inte lämna sin son själv hemma och hon kunde inte släppa in honom till alla virus på dagis så hon fick flytta hem till sin gamla mamma och dela på hennes pension som plötsligt fick räcka till för både den gamla, vänninan och sonen.
Ytterligare ett exempel:
En bekant har varit deltidssjukskriven på grund av depression men har sakta och säkert blivit bättre och bättre. Han har haft en mycket bra och förstående och pushande läkare som hjälpt honom att trappa ner på de antidepressiva medicinerna i lagom takt. Medicinen har som biverkning att man blir väldigt trött, och därför har min bekant varit deltidssjukskriven ganska länge. I höstas återstod dock bara två månader av sjukskrivningen. Min bekanting var laddad för att börja jobba heltid och allt gick som på räls. Då får han besked om att Försäkringskassan har en ny läkare som tittat på hans fall och nu vill göra en ordentlig utredning. Han ska skickas till Göteborg under några dagar för att träffa några experter på en psyk-klinik som försäkringskassan har avtal med. Bekantingen försökte förklara för försäkringskassan att det var bortkastad tid och bortkastade pengar eftersom han bara skulle vara sjukskriven två månader till, men det hade ingen betydelse. Försäkringskassans läkares ord var lag! Så min bekant fick ta ledigt (försäkringskassan ersatta inkomstbortfallet), sätta sig på tåget till Göteborg (försäkringskassan ersatte resan) en torsdagskväll, ta in på hotell (försäkringskassan ersatte hotellvistelsen), träffa en psykolog under en kvart på fredagen (försäkringskassan betalade klinken för deras ansträngande arbete med utvärderingen). Psykologen sa “Hej, vi hinner inte prata så mycket idag eftersom det är fredag, men du får komma hit igen på måndag så fortsätter vi.” Bekantingen for hem, och tillbaka, sov på hotell igen och var med om en givande gruppterapitimma där han fick lyssna på fem andra människors livsöden och själv berätta att han varit deprimerad men nu var frisk, och åka hem igen. Alla han träffade där, inklusive psykologerna, undrade vad han gjorde där.
Och jag undrar: Vad håller försäkringskassan på med! De jiddrar med mina pengar och ännu värre, de leker med människors liv. De påminner om barn som drar vingarna av en fluga bara för att de inte har nåt bättre för sig, eller rör om i en myrstack för att det låter så härligt när de små stackarna förtvivlat kryper omkring i skräck och förvirring och försöker skapa en ny ordning i sitt kaos.
Varför ska försäkringskassan överhuvudtagen ha egna läkare? De är låtsasläkare som ska sitta och bedömma riktiga läkares arbete och underkänna vad de riktiga läkarna kommit fram till efter långvarig kontakt med sina patienter.
