Zäta

Det var väldigt vad trött jag är. Men jag får skylla mig själv som står och viker tvätt till sent på kvällarna. Jag har såklart en spirande huvudvärk också, men det är också självförvållat. Jag hade kunnat undvika det genom att använda TNS-apparaten i går kväll, men jag var för trött.

Nu är det i alla fall snart helg. Blir det chans att vila ut då tror ni?

I kväll promenerar vi nog ner till Skogshyddan som har valborgsmässofirande med eld och tal. Jag hoppas vi träffar några trevliga människor att tala med. I vanliga fall är Valborg en kylslagen tillställning där man huttrar i vårjackan man dumt nog tagit på sig som en hyllning till våren. I år fanns det förhoppningar om ett varmare firande, utan att man för den skull skulle behöva stå svedd av elden.
Det har ju varit finemangväder i över en vecka och igår var det till och med 20 grader varmt på eftermiddagen.
Men när jag lämnade barnen i morses såg jag hotfullt mörka moln dra in över stan. Och nu är världen lika grå och trist som vanligt. Himlen lovar tillräckligt mycket regn för att kunna släcka alla kvällens majbrasor.

I morgon är det ännu viktigare med sol. Då ska vi upp med tuppen och fara på gökotta. Maken ska traktera gitarren när “pojkbandet” Peltor sjunger. (Peltor är märket på hörselskydd…) Gökottan är anordnad av Skälvums Missionsförsamling, som är min gamla hemförsamling där jag växte upp och var medlem tills jag gifte mig.
En enda gång har jag hört göken under alla de gökottor jag varit med på. Men då kokkoade han desto mer, så mycket att vi nästan misstänkte att det var en inspelad gök vi lyssnade till.
Även utan gök-sång (!) är gökottorna trevliga tillställningar. Vi firar gudstjänst ute i Guds fria natur och sen fikar vi ur medhavda fikakorgar innan vi får vara med om årets överraskning. Överraskningen är oftast en guidad tur någonstans i bygden. Vi har till exempel besökt ångmaskinsmuséet utanför Götene, kvarnstenshuggeriet i Lugnås och andra intressanta utflyktsmål. Eftersom gökottan startar redan klockan åtta brukar det vara lagom att äta lunch när den är klar.
Kanske kan vi tigga till oss lunch hos min mamma i morgon. Vi ska ändå dit och klä av båten som stått under pressening hela vintern.

I morgon eftermiddag ska sonen på pyjamasparty i gympasalen på skolan. En klasskamrat fyller år. Jag måste ut på stan på lunchen och köpa present som sonen ålagt mig att införskaffa.

Fredagen innebär båt, båt och mera båt. Jag misstänker att jag behöver hjälpa maken en del. Om inte så blir det trädgårdsjobb. Det finns fortfarande vissna rester kvar från höstens blomsterprakt som verkligen måste rensas undan och ge plats för årets telningar.

Kanske hinner jag ta med mig barnen fram på stan på fredagen. Då är det jippon till höger och vänster. Charlotte Pirelli uppträder vid Framnäs och sonen vill naturligtvis gärna åka dit för att se Melodifestivalvinnaren. Det är mycket annat kul som händer också med olika uppträden och bra priser i alla butiker, så det är inte utan att jag också blir lite sugen.

Fredagskvällen kan i bästa fall bli lite lugn, åtminstone för mig och barnen. Maken har väl fullt upp med båten men jag tänker mig att resten av familjen sjunker ner i soffan framför Talang och äter popcorn. Jag kanske viker lite tvätt, eller stryker. Det är perfekt TV-jobb.

Det kan hända att jag istället för Talang väljer nattvandringen på Kinne-Kulle. Jag har inte frågat någon om vi ska gå ihop och jag har inte ens bestämt mig för vad jag egentligen vill göra, utan avvaktar tills det är dags. Nattvandringen brukar vara jättemysig. Det är många människor som går genom den vackra naturen med vitsipporna lysande i kvällningen. Marschaller (stavning?) lyser upp vägen ner till stenbrottet där en kör står och sjunger och i Hällsäters kapell kan man stanna för andakt. Blåbärssoppestopp finns under vägen och många sätter sig uppe i Salen och inmundigar medhavd fika eller köper korv och bröd.
Jag vet inte hur lång vandringen är, kanske en mil eller däromkring, men det brukar kännas i benen när man kommer i mål. Det är ju inte bara plan mark att ta sig fram på.

På lördag planerar jag att få en rejäl sovmorgon. Vi har inga egna aktiviteter inplanerade, mer än makens båtrustande, men på eftermiddagen ska sonen på avslutning med Royal Rangers i Örslösa. De har scoutliknande verksamhet för barn i olika åldrar och sonen har varit med där ett tag.
Efter sonens avslutningssamling är även föräldrarna inbjudna på korvgrillning så jag tror att vi åker dit om vi får ihop det.

Senare på kvällen är det musikcafé i församlingsvåningen i Pingstkyrkan. Jag och maken deltar nog med några sånger. Jag vet inte hur vi ska få ihop det riktigt för vi hinner nog inte öva och jag vet inte var vi ska göra av barnen för cafét öppnar klockan nio på kvällen och det är lite sent för våra små telningar, men vi vill i alla fall hemskt gärna åka dit. Vi har missat de tidigare två caféen av olika anledningar och vill inte missa ett till.

Sen är det plötsligt söndag med söndagsgudstjänst klockan 11. Och sedan är det hög tid att samla ihop sig och försöka ladda för en ny arbetsvecka.

En del av uppladdningen skulle kunna vara att åka upp till Kinne-Kulle (igen?) och delta i vårrundan. Vårrundan på Kullen innebär att alla konstnärer och gårdsbutiker och en massa annat kulturellt håller öppet. Det brukar vara trevligt. Jag har gjort vårrundan tillsammans med mamma några gånger och jag tror att till och med maken varit med vid något tillfälle. Bland annat brukar vi stanna till vid de stora växthusen i Hällekis och köpa med oss underbart goda och smakrika tomater från våra vänner som driver Kinnekulle Tomat, eller vad det nu heter.

Så här ser mitt liv ut. Jag tror inte att jag klagar så jättemycket över att vi har mycket att göra, för jag gillar att vara en upptagen kvinna. Det ger mig mycket och får mig knäppt nog att känna mig viktig, behövd, och som att jag lever ett värdefullt liv. Ibland blir det för mycket, och jag har dragit ner på en hel del aktiviteter för att hinna med mig själv också, men på det stora hela trivs jag bra med mitt liv, trött eller inte.