Lördagskvällen blev minst lika trevlig som jag hade hoppats!
Våra vänner bjöd på goda pajer och vi pratade och umgicks. Innan vi gick hem hann vi också spela ett nytt sällskapsspel de skaffat. Race heter det och det var riktigt roligt.
Spelet gick ut på att satsa pengar på bilar och även framföra sin eller sina bilar i ett racinglopp.
På söndagen tag jag en rejäl sovmorgon och gick inte upp före halv tio! Underbart skönt!
Efter frukosten försvann dottern för att leka med en kompis och övriga familjen försökte sig på ett litet röj i hemmet. Före lunchen hann jag och maken också öva lite till kvällens spelning.
När vi hämtat hem dottern och ätit gjorde vi oss så vackra vi kunde och sedan åkte vi ut till Kållandsö och Udden. Där spelade och sjöng vi under en allsångskväll tillsammans med en kille från Stenhammarskyrkan. Själva framförde vi 10 sånger så den här kvällen fick vi verkligen chans att använda våra musikaliska gåvor.
När vi kom hem åt vi lite läcker kvällsmat bestående av makrill och äggröra och sedan stoppade vi barnen i säng och såg en film.
Hörru du, det låter nästan overkligt härligt. Vad är haken? Eller är du ironisk? 😉
Mindre härlig var historien om den stackars fågelungen. Hjärtknipande! “… hon var så glad över den lilla fågelbollen som vi matat med myggor hela dagen att hon uppförde en egen liten indianinspirerad glädjedans, och råkade trampa ihjäl fågelungen.” Så fruktansvärt. Minns när jag var liten och “räddade” en fjäril, som jag sedan råkade klampa ihjäl med träskoklacken när jag skulle hjälpa den att flyga. Jag grät floder – samt minns det nu, trettio år senare. Och då var det en FJÄRIL. Lider med din kusin. Det blir dyrt i terapin, det där.
Puss, Rana