I går stod jag och strök i tre timmar, fram till halv tolv.
Maken var benhård. Jag fick inte gå och lägga mig innan strykhögen var slut.
Själv strök han också, tog första passet. Sedan vek han tvätt, lagade mat och tog hand om disken, skötte bevattningen av gräsmattan, dammsög, städade toaletterna och hann även ut och motionera en halvtimma.

Min man är en superhero.
(Måste tillägga att jag inte bara strök utan även klippte häcken och plockade undan en massa kringströdda saker i huset, och vattnade utomhuskrukväxterna. Jag hann också plocka jordgubbar och smultron och koka lite lättsockrad sylt som vi hade till efterrättsglassen.)

Hann jag klart med strykhögen då?
Nästan.
När klockan var halv tolv stöp jag i säng. Eftersom huvudvärken hade börjat göra sig gällande försökte jag fippla igång TNS:en men efter en stund tog batterierna slut. Maken hämtade nya. (My hero!) Sen somnade jag och vaknade av att jag stängt av apparaten i sömnen. Efter ett nytt försök väckte maken mig och sa att jag snarkade på ett otäckt sätt, det lät ungefär som om jag höll på att kvävas. Då gav jag upp och plockade av mig elektroderna och somnade ordentligt. Fyra timmars sömn var det enda som hägrade.