Han kom.
Han såg.
Men innan han kom och såg så var jag och hämtade ett armstöd till stolen.
Jag gillar inte armstöd. De är bara i vägen och gör så att man inte kan köra intill stolen så långt som jag vill. Men jag tänkte ändå att det kan vara bra att ha tagit fram ett ifall nu sjukgymnasten tycker att det behövdes.
Jag ställde in det som jag trodde var lagom.
Så han kom.
Han såg.
Och han sa att det såg bra ut. Det var som det skulle.
Puckogrisen! (Och här syftar jag enbart på mig själv.) Jag kunde väl ha satt dit det där eländes eländiga armstödseländet redan när det började göra lite småont, om det nu räcker! Hur puckad får man vara? Kunde jag inte räknat ut det redan från början, va!
