Någonting har hänt.

En ambulans far förbi utanför fönstret med blinkande blåljus. Efter en liten stund hör jag sirener.

Journalisten i mig vaknar till liv och vill genast veta vad som hänt.
Strax därefter klubbar Mamman ner Journalisten och ber till Gud att det inte ska vara någon av barnen som råkat illa ut.
Sedan segrar den förnuftiga Medmänniskan över dem båda och inser att det mest troliga senariot i en stad av Lidköpings storlek och med mig som ändå ganska nyinflyttad med Lidköpingska mått mätt, förmodligen är någon jag inte känner som behöver ambulanstransport. Och Medmänniskan sänder en liten tanke till denne okände någon och hoppas att jag slipper läsa om honom i tidningen på fredag.