Det kan vara svårt att komma på vad ens älskade lilla/lille ska heta när hon/han just tittat ut ur moderlivet.
I Sverige har vi tre månader på oss och bestämma namn på våra telningar. I Italien har de en timma.
Några av våra vänner behövde alla sina tre månader innan de kunde enas om vad dottern skulle heta. Till slut fastnade de för ett jättevackert namn som för tankarna till lummiga gröna skogar, fantastiska äventyr, hjältemod och ung, spirande kärlek.
Några andra vänner visste direkt att deras son skulle heta Gunnar.
När lilla Svalan var lite yngre än hon är nu lekte hon en hel del med en pojkdocka. Hon var redan då nästan överdrivet förtjust i bäbisar. Bäbisen Gunnar stod mycket högt i kurs och det var självklart att lilla Svalans docka fick heta Gunnar.
Dockan Gunnar fick bland annat följa med till dagis. Fröknarna blev något konfunderade när de fick höra vad han hette.
-Vad heter dockan?
-Gunnaj.
-Heter han Gunnar?
-Jaa, han hetej Gunnaj!
Lilla Svalan var bestämd.
En dag tog dagisfröknarna med sig sina små barn till bibliotektet i centrum. Utanför träffade de på en kvinna med barnvagn. I vagnen låg en ljuslockig liten gosse och var så söt, så söt att både fröknar och barn flockade som flugorna kring en sockerbit.
Lilla Svalan rycker fröken Lena i handen och säger:
-Däj liggej Gunnaj.
-Nej, säger fröken, det där är ingen docka, det är ett riktigt barn. Titta, det är en bäbis!
-Det äj Gunnaj, framhärdar lilla Svalan.
Nu lägger sig den ömma modern i samtalet och frågar:
-Vad säger lilla Svalan?
-Äh, förklarar fröken Lena smått rodnande och utan att lägga märke till att mamman verkar känna min dotter… lilla Svalan har en docka som heter Gunnar och nu tror hon att ditt barn heter Gunnar också. Men det är ju inget barnnamn. Jag vet inte varför hon kallar dockan så…
-Jaha, säger mamman roat. Min son heter faktiskt Gunnar!
En av mina kollegor berättar om när hon träffade barnmorskan under sin första graviditet. De kom att prata om namn och kollegan säger med viss avsmak:
-Ja, snart kommer väl de där gamla namnen Bengt, och Gösta tillbaka.
Barnmorskan konstaterar då:
-Jaha, Gösta heter min pojke.
