I natt sov jag inget vidare. Näsan var så täppt att jag inte kunde andas genom den och ni vet ju vad som händer när man försöker sova med öppen mun ett tag – det blir torrt som snus. Till slut fick jag lite flöde på snoret och körde upp en tulo i gommen och sedan sussade jag som ett litet barn, i en kvart. Då ringde klockan och det var dags att stiga upp.
Febertermometern bekräftade mina misstankar så idag är jag hemma. Jag får dåligt samvete när jag är hemma och är sjuk. Det hade varit såååå mycket bättre om jag jobbat.
Jag får också dåligt samvete för att jag inte gör nå´t vettigt hemma. Det finns så mycket jag skulle behöva ta tag i, men jag orkar inte.
Hela förmiddagen har jag ägnat ömsom sittandes, ömsom liggandes i soffan, framför en hoper gamla avsnitt av Jordan – Rättsläkare. Jag har virat in mig i mitt täcke, iklädd jeans och tröja och raggosckar – över den långbenta pyjamasen. Och har jag råckat sticka ut någon lem en aning för långt ut från täckets värmande hölje så har jag huttrat en stund tills den tinats upp igen.
Nu är klockan halv ett och jag har tvingat mig att avbryta min långa TV-session (har suttit/legat där sedan kvart i åtta) för att förse mig med lunch. Igår kväll mådde jag inte lika kass som nu och lagade en god tomat-lök-tonfisksås som även räcker till mat idag.
