Det händer inte så mycket kul att skriva om i mitt liv för tillfället. Jag är fortfarande hemma med feber och förkylning och blir hemma i morgon också.
Det börjar bli lite ledsamt det här…
I morses gjorde i alla fall Förundersökningsledaren en hedervärd insats och skjutsade barnen till skolan och började själv arbeta lite senare än vanligt, bara för att jag skulle få sova. Annars har jag gått upp tjugo i sju och hjälpt barnen iväg till skolan och när jag kommit hem har jag inte kunnat soma om, trots att jag verkligen försökt.
Idag sov jag till halv nio. Ja, jag sov väl inte som en stock direkt. Naturligtvis vaknade jag när Förundersökningsledarens väckarklocka ringde, och när han gick ut från toaletten, och när han kom upp för trappan efter sin frukost, och när barnen gick på toa, och när de viskade med honom om vilka kläder de skulle ha på sig. Men det betyder ju också att jag somnade mellan varven! Och när de väl gett sig av halvsov jag åtmindstone ett bra tag till!
Jag blir lite piggare på kvällarna, när familjen är hemma och jag inte bara är ensam hela tiden. Eftermiddagarna går också an, då brukar jag kunna sysselsätta mig med något. Äta frukost till exempel!
Men mornarna är värst. Då varken vill eller orkar jag göra någonting. I dag varade morgonen till kvart i tre. Då hade jag läst ut Anne Holts bok “Bortom sanningen” som jag började på igårkväll, och klev upp ur sängen för första gången idag.
Det känns inte riktigt sunt. Men så är jag ju sjuk också!
