Jag är så tacksam för min tro, och för gemenskapen i församlingen, och för min kristna uppväxt. Detta är ett skyddsnät som skyddar mig – från mig själv.

Jag har nämligen kommit fram till att jag högst troligt och mycket lätt skulle kunna bli missbrukare av både alkohol, cigaretter och droger.

Det räcker att se på mina konsiga matvanor för att få misstankarna bekräftade. Minns ni höstens begär efter vitlöksbröd som jag köpte på Hemköp till lunch var och varannan dag?
Efter nyår har jag drabbats av ett annat begär. Jag har återupptäckt den underbara drycken Rekorderlig Cider. Det finns ett litet uns av alkoholsmak i den. I vanliga fall är just den vidriga alkoholsmaken en av de stora anledningarna till att jag inte dricker just alkohol. Jag kan inte fatta hur man kan tycka det är gott att dricka något som smakar spolarvätska.

Men…
… i Rekorderlig Cider är det just den lilla antydningen till alkohol som gör den så god.
Och jag har suttit (och stått) och njutningsfullt druckit en burk flera kvällar det här året.