Det var inte fullt så känslomässigt traumatiserande att strippa granen som jag befarat. När varje försök att plocka ner kulorna resulterade i ett helt litet vattenfall av barr och när jag upptäckte att pyntet även utökats med damm och hårstrån som blåst ner från övervåningen (granen har stått under trappan) så tappade jag lusten för vemod och svanesång.
Nu är det bara ljusen kvar. Kanske låter jag dem sitta kvar och överlåter åt Förundersökningsledaren att hantera vår antika ljusslinga.
På insidan av kartongen står det att de är inköpta på julafton år 1948. I år var första gången som någon av glödlamporna slockande, och då passade dessutom två lampor på att dö på en gång. Jag tror inte det finns passande glödlampor att köpa längre. Kanske ska jag lägga ut en efterlysning på alla heminrednings- och loppistokars bloggar.
