…och så finns det dagar som får lite för mycket.
Bråttom, bråttom, bråttom.
Tandläkarbesöket tog lite extra tid p.g.a. traumakontroll (från när Guldgossen förolyckades i en hoppborgsrutschkana och bet igenom läppen) och lite tandstensborttagning.
Raskt iväg till leksaksaffären och köpa en present till nästa klasskamratskalas.
Snabbt hem och sätta igång Guldgossens läxläsning.
Och så var det då matlagningen. I bästa Kajsa Varg-stil plockar jag fram ett paket matlagningsgrädde, en citron, ett paket fisk och en lök. Tänka, tänka, tänka… det får bli en gratäng.
Jag tar fram stora slaktarkniven och börjar hacka lök för brinnande livet. Och än slant han hit… och än slant han dit… och än slant han ner på tummen.
Det blöder. Och jag är väldigt blödig när det gäller mig själv, så jag spolar kallt vatten en liten stund (så länge jag fortfarande kan stå upp), virar en kökshandduk runt tummen och går och lägger mig med benen och armen i högläge på soffan.
Där hittar maken mig när han kommer hem. Och så hjälper han mig att få gratängen i ugnen och går på solpromenad.
Jag står kvar i köket med en urvriden citron och en blodig kniv. Vad kan man göra av detta då? Det är ju dumt att kasta bort Guds gåvor även om de råkar vara sura.
Jag drar mig till minnes ett husmorstips från de frenetiska städtanterna i “Rent hus”. De städade badkaret med en halv grapefrukt. Miljövänligt men effektivt.
En halv citron borde ju i alla fall räcka till ett handfat.
Vad har jag då lärt mig av detta?
Jo – stressad mor bör ej handskas med knivar.
Och sura citroner svider i skärsår!
