Kalla mig otaktisk. Kalla mig osmart. Ja, du kan till och med kalla mig dum. Jag kommer inte protestera.
I går morses vaknade jag med ett stråk av huvudvärk vilande i min panna. Det var bara som en känning, en sådan som kan gå över… eller utvecklas till rejäl smärta.
Jag vet inte vem som valde, men värken blev en mastodonthuvudvärk innan dagen var över.
Halv nio var vi hemkomna från Tillväxtgruppssamlingen och barnen var lagda. Förundersökningsledaren ämnade ta sig en promenad och jag tänkte ta tillfället i akt att gå och lägga mig tidigt. Förundersökningsledaren tipsade mig om det förståndiga i att stryka lite och sa att jag ju kunde titta på en inspelning av Die Hard 4.0 under tiden.
Jag tittade, men jag orkade inte stryka.
Halv elva gick jag och la mig, med en brinnande huvudvärk. Jag hade för ont för att orka göra mig omaket med att klistra på mig och starta TNS:en.
Det är nog ingen som förvånat höjer på ögonbrynen om jag berättar att jag vaknade med en cementerad ilsken huvudvärk i morses.
