Nu händer det visst något spännande här ändå.
Jag har blivit tvungen att tänka – och det kan ju sluta hur som helst!
För fem minuter sedan plingade det på dörren. Utanför stod en god vän som ville ställa en fråga. Frågan och svaret ska in i hennes församlings nyhetsblad/tidning.
Frågan lyder:
Vad vet du med säkerhet, och hur vet du det?
Svaret vill hon ha ganska snart.
Vad vet jag med säkerhet?
Min första tanke är att jag vet att jag är älskad. Jag är älskad av min man, av mina barn och av Gud.
Men hur vet jag det?
Ja, Förundersökningsledaren och barnen har ju sagt det till mig, och jag känner värmen och kärleken de ger mig. Men tänk om de bara ljuger, och kan man förlita sig på känslor. Känslor kan vara lika flyktiga som doften av en dyr parfym; oändligt sköna och värdefulla men likväl försvunna efter en stund i duschen.
Och hur vet jag att jag är älskad av Gud? Har Han sagt det till mig?
Ja, det har Han faktiskt. I sitt eget ord – Bibeln. Men hur kan jag veta att den är sann, handlar det inte bara om känslor och om tro?
Kanske ska jag ändra mitt svar.
Jag är säker på att solen kommer gå upp i morgon.
Eller, tänk om solen slocknar nu! Ingen kan väl med säkerhet veta när det ska ske. Forskarna som håller reda på sådant där kan ju ha fel. Universum är stort och outgrundligt och det finns säkert fler oupptäckta faktorer som kan inverka förödande på vår framtid på jorden.
Jag såg nyss filmen 2012 och inser ännu mer hur bräcklig människans tillvaro på jorden är. Det är egentligen ett fantastiskt under att det finns liv på den här planeten. Hade Tellus befunnit sig bara lite närmare, eller längre bort från solen så hade det inte varit möjligt.
Så vad kan jag veta med säkerhet?
Att jag finns, att luften går att andas, att snön gnistrar som diamanter i solen en vacker vinterdag när himlen är hög och världen vit.
Eller är allt en illusion? Kanske är jag bara en dröm i någon annans medvetande, mitt liv en fantasi alstrad hos en högre stående varelse.
Nej, jag faller tillbaka på kärleken.
Jag vet med säkerhet att jag är älskad.
Jesus själv har viskat i mitt hjärta att jag är Hans älskade syster.
Det handlar om tro, men att tro är att vara säker på något som inte kan förklaras, förstås eller ens sättas på pränt.
Update:
Det skulle visst vara en kort svar, några meningar bara.
Så här får det bli:
“Jag vet med säkerhet att jag lever, att luften jag andas innehåller syre som håller mig vid liv. Jag vet att snön gnistrar som diamanter i solen en vacker vinterdag när himlen är hög och världen vit. Jag vet att träden slår ut om våren och att pioner doftar sommar. Jag vet att höstfärger gör mig vemodig men lycklig på samma gång.
Och jag vet att Guds kärlek värmer mig mer än solen och är det enda som består i en föränderlig värld.
Min vetskap är baserad på erfarenhet och tro. Tro är att vara säker på något som inte alltid låter sig förklaras, förstås eller ens sättas på pränt.”
