Söndag morgon. Jag har nästan fått sovmorgon och tassar lycklig och förnöjd nerför trappan till köket för att fixa frukost till lilla Svalan och mig.
På köksbordet ligger ett litet paket, inslaget i guldpapper och med rött snöre.
På paketet står det:
Till min Hjärtevän!
Jag skulle tro att det är till mig, för jag känner igen Förundersökningsledarens handstil.
Med iver, och en knivsudds dåligt samvete över att jag inte hittat på något till min man, öppnar jag presenten.
Där i ligger ett par örhängen. Guldfärgade med dinglande hjärtan. Fina, fina.
