I kväll har jag huvudvärk.
Det var länge sedan sist.

Jag tillskriver spikmattan hela äran av den återhållna värken. TNS-apparaten har jag lämnat tillbaka till sjukgymnasten som så gentilt lånade ut den för två-tre år sedan.
Ända sedan jag fick spikmattan har jag legat en stund på den varje kväll.

I går kväll blev det nog lite för länge. Det var så skönt att jag kanske låg en timma. Förundersökningsledaren blev helt förskräckt när han såg min perforerade rygg efteråt.
-Men blöder det då, frågade jag.
-Nej, men…
-Äh, då är det ingen fara, avfärdade jag honom.

Men det gjorde faktiskt ont, efteråt, när jag låg på mitt svala lakan.

I kväll ska jag nog nöja mig med en kvart, eller tjugo minuter… max en halvtimma, eller i alla fall inte mer än trekvart.