Jag hade nästan tänkt ge mig ut och springa i dag också, men nu känns det som om det är för sent. Klockan än snart tolv och jag är precis klar med mitt dagsbeting när det gäller förberedelserna inför bröllopet.
Tack och lov att vi har semester så jag kan sova mina åtta timmar i alla fall.
Nu ska vi inte överdriva. “Springa” låter så… HURTIGT. Sanningen är väl att jag i alla fall börjat röra på mig. Och så är det lättare och går betydligt fortare att skriva just springa, än att avslöja sanningen i varje inlägg.
Puss på dig själv Ela!
Har du börjat springa? Va skönt. O starkt.
Puss.