Familjen Zäta är nog lite trötta efter den finfina gårdagskvällen. Förundersökningsledaren sov till tio. Jag kunde inte sova lika länge eftersom han ständigt väckte mig med sin hosta, men jag låg i sängen till tio i alla fall och det är inte fy skam det!
Nu har alla Zätisar skingrats för vinden. Barnen är i väg och leker med kompisar och Förundersökningsledaren har åkt för att titta till båten. Det är bara jag som är kvar här hemma och jag ska försöka ägna någon eller några timmar åt att plocka i ordning i huset efter veckans aktiviteter.
Jag hör inte till de mammor som konstant klagar på man och barn över alla kringströdda grejjer, eftersom ungefär hälften av allt som ligger och dräller tillhör mig själv. Det är ju så behändigt att bara droppa grejjorna där man för tillfället befinner sig, och dras med på nya projekt när idéerna lockar och drar.
Jag skulle helst vilja ge mig ut i trädgården igen och fortsätta vinterbona smultrontornet, kanske sätta några vitlökar och gräva ett nytt hål i ängen, den här gången för en rabarberplanta.
Men nu får jag försöka bärga mig och stanna inomhus tills jag åtminstone är klar med den mest synliga oredan.
