Efter att ha tröttnat på förkrympta tröjor och missfärgade sockar, åtog jag mig under en stund av tillfällig sinnesförvirring, att i fortsättningen stå för all sortering av smutstvätten.

Nu när jag står i tvättstugan och gräver bland illaluktande sunkhanddukar och fartrandiga kalsonger föds en misstanke. Kan det vara så att Förundersökningsledaren duperat mig, nogsamt smitt en plan och så sakta och smygaktigt genomfört den att jag aldrig förstod vartåt det lutade?

Är Förundersökningsledaren i själva verket inte ett dugg ledsen över att jag nedvärderat hans sorteringsförmågor och tagit jobbet i från honom?
Plötsligt känner jag inte bara lukten av fotsvett och gammalt anus, utan anar även ett stråk av begravd hund.