I morgon ska Förundersökningsledaren förlusta sig med jobbet. Det var någonting som innefattade både mat och en idrottshall – fast inte samtidigt.
I morgon hade jag tänkt ta med mig barnen till badhuset efter jobbet. Barnen skulle få leka och hoppa medan jag simmade några kilometer (jag älskar att kunna skriva så; några kilometer! Det låter så skrytigt och så är det ändå ingen överdrift.)
Lilla Svalan har sett fram emot att få visa upp vad hon lärt sig på senaste simundervisningen i skolan – en volt från 1:an. Guldgossen har längtat efter att överhuvudtaget få stoppa tårna i bassängen efter sina veckor med spjälkning.
I går kväll upptäckte jag den – mensen.
Den har smugit sig på mig några dagar i förtid och inte ens brytt sig om att annonsera sin ankomst med sedvanlig smärta. Den är lurig den där rackaren!
Det är två! Det är det minsta antal “några” kan vara, men är likväl “några”.
Ah – den där luriga gamla indianen.
Men du. Exakt hur många är “några”? 🙂 Jag är impad om du säger två.