Zäta

Det gick snabbt!

Ingen kan anklaga min tandläkare för att arbeta långsamt.
Det var inte länge sedan jag var där på en vanlig undersökning så naturligtvis började han med att skämta om sin dragningskraft. (Han måste ha en enorm lockelseförmåga eftersom jag inte lyckas hålla mig därifrån…)

Sedan tog han sig en rask titt i munnen och konstaterade att han inte riktigt kunde konstatera om det var en inflammation eller bara en spännande visdomstand.

För säkerhets skulle så skar han upp lite tandkött runt visdomstanden och spolade rent med bakteriedödande medel. Inget var dök upp vilket betyder att om det nu är en infektion så har den i alla fall inte gått så långt än.

När jag började tro att jag överlevt plockade sköterskan fram en läskig spruta och sedan stack tandläkaren in den på tre ställen, in i det spända tandköttet.
Det gjorde så ont att jag var nära att smälla till honom, men lyckades begränsa mig till att vicka med tårna och nynna en stump med bara guttural strupsång.

-Sjung du, uppmanade tandläkaren glatt medan han fortsatte att spruta in något slags bakteridödande gelé i mitt tandkött.

Sedan var det klart och jag gick på skakiga ben och betalade 365 kr för det tvivelaktiga nöjet. Tandläkaren bad mig köpa munsköljmedel för att försöka få död på de sista bakterierna.

Jag, som hör till den riktigt stickrädda skaran, satt en stund i väntrummet och stabiliserade mig innan jag vågade resa mig och ta vägen om Apoteket tillbaka till jobbet.

Nu värker, bultar och spänner det – i just den ordningen. Men jag är ändå glad att jag slapp penicillin och att det kanske räcker med lite sköljningar för att få slut på eländet.

Nehej, det här håller inte. Jag kunde inte sova i natt för den värkande tanden. Dessutom har smärtan spridit sig från längst bak i käften till hela ena sidan av käken. Det kanske inte bara är en växande visdomstand som bråkar med mig utan en infektion.

Nu har jag ringt min tandläkare och de har inga tråkiga vårdcentralsköer att ta hänsyn till utan släpper in mig redan om en och en halv timma. Sköterskan gissade att jag fått in matrester under någon flik vid visdomstanden och sedan har det blivit inflammerat av det.

Vi får väl se. Ont gör det i alla fall.

Kollegan har fått en musmatta med handledsstöd. I förpackningen ligger också en svart liten boll. Det är en ”stressboll” hon ska kunna krama på om hon känner sig stressad.

Det tar dock en liten stund att ta sig in i den välförseglade förpackningen med lödda kanter och hård transparent plast.

Även med hjälp av en lånad sax går det några rundliga minuter innan hon lyckas bryta sig in.
Till slut utbrister Kollegan:
-Nej, jag blir alldeles stressad av att öppna det här!