I helgen har det varit varmt och skönt. Så jag var nästan sugen när jag upptäckte att jag skulle hinna cykla till och från jobbet i dag.
När jag svingade (bara liiiite överdrivet) mig upp på cykeln i morses var det bara ynka fyra plusgrader. Men eftersom jag skyndat på morgonrutinerna och dessutom hade lyckats övertala till och med lilla Svalan om det nödvändiga och njutningsfulla i att cykla, så fanns det inte minsta chans att jag skulle ändra mig och ta bilen i stället.
För att muntra upp mig på min kalla färd sjöng jag en liten peppsång tyst för mig själv:
“Jag har inte ont i baken.
Jag har inte ont i baken.
Jag har inte ont i baken-
för den är så mjuk och rund.”
Jag kan inte för mitt liv begripa hur det kan göra så ont i rumpan att cykla. Kan man verkligen ha ont i fettet? Är det inte bara muskler som gör ont?
Om det nu är så att musklerna klarar mer smärta än fett så ska jag önska mig skinkor av stål.
