Zäta

I dag ska vi bara ta det lugnt.
Ja, inte Förundersökningsledaren förståss. Han är på marinan och vårstädar bland bryggorna.
Men vi andra ska bara ta det lugnt.

Först väntar en gudstjänst där jag bara får slå mig ner och ta emot – sång, predikan och andra välsignelser.
Sedan ska vi åka vidare till min hemförsamling där det bjuds på påskbuffé. För bara 70 kr gäller “ät så mycket du orkar”. Det brukar vara lotterier, klurigheter och lite roligheter för barnen också.

Skälvums Missionsförsamling är jättebra på att hitta på evenemang som drar till sig folk från bygden och missionshuset känns som en naturlig mötesplats utan de höga trösklar som tyvärr ofta hindrar människor från att söka kontakt i våra olika kyrkor.
Församlingsmedlemmarna ger utan att tveka av sin tid och sina resurser för att deras “nästa” ska känna sig välkomna och inte bara få kropp och själ tillgodosedda utan även anden.

Min kropp är allt annat än i form.

I dag vaknade jag med träningsvärkande skinkor, stela ben, huvudvärk, ömma axlar… och så den där eländiga eländeshälsporren såklart.

Bara för att jag ägnade gårdagen åt att vårfejja trädgården och tog en promenad med lilla Svalan till vitsipporna i Villa Giacomina. Inget tungt arbete alls.
Och ändå känner jag mig helt leabrôten.

Vi gick på cykelvägen och hittade……vitsippor. Tyvärr började de bli lite kvällssömniga och nickade med nacken.Några solglada piggeliner såg vi dock där skuggan ännu inte hunnit krypa fram.Lilla Svalan plockade……en tufsig bukett.

Jag brydde mig faktiskt inte så mycket om vitsipporna. Jag var mer imponerad av träden i Villaparken.Det finns så många stora, stolta träd att beundra.Det här till exempel. Så här på avstånd syns det inte riktigt hur stort det är, i alla fall inte på kort……men om man har något att jämföra med……som till exempel lilla Svalan! Då förstår man hur mastigt det är.