Kristi Himmelsfärdsdag.
Är man som jag, kristen – så bör man högtidshålla helgdagarna.
Jag har högtidshållit Kristi Himmelsfärdsdag genom att hålla mig på jorden. Väldigt nära jorden till och med. Faktiskt med näsan nere i backen och rumpan i vädret.
Men nu är smultrontornet proppat med balsaminer, vitlök och… smultron och alla är väl inbäddade i gräsklipp. Dessutom är surjordsrabatten hjälpligt renrensad från ogräs. Tyvärr upptäckte jag att rosen förmodligen dött. Den var på gång lite i våras när jag enligt bondepraktikan klippte ner den i takt till fladdret av björkarnas musöron, men de små bladknopparna har inte utvecklats utan i stället krympt samman till små fnösk.
Jag misstänker starkt att de feta gråbruna larverna jag hittade strax under jordytan har något med saken att göra. Jag dödade de jag hittade och hoppas innerligt att de som överlevt inte ger sig på magnolian eller syrénhortensian, för då blir jag verkligt ledsen.
Jag är ingen stark anhängare av “brott och straff” utan förlitar mig hellre på Guds nåd, men just i dag undrar jag om inte Gud blev lite ledsen på mig när jag hellre körde fingrarna i jorden än knäppte dem till bön.
Jag har nämligen fått en tråkig huvudvärk som inte vill lämna mig i fred trots piller och massa vatten. Kanske skulle jag ta och vila mig resten av dagen ändå, medan Förundersökningsledaren och barnen är ute och motionerar på cykel och apostlahästar.
Resten av familjen har faktiskt inte heller varit så vilsamma. Lilla Svalan har rensat båda tujahäckarna och Guldgossen har klippt gräset. Och Förundersökningsledaren har dammsugit bilen.
Han har förresten också huvudvärk.
