“Stark som en oxe” – så säger talesättet.
En oxe är en kastrerad gammal tjur. Är han yngre än fyra år kallas han stut. “Stark som en stut” eller “stark som en tjur” har jag dock aldrig hört någon säga.
Är då oxen starkare än stuten eller tjuren?
Nej, jag tror inte det. Styrkan i talesättet är inte bara fysisk. Som kastrerad och ålderstigen kan oxens krafter tyglas och kanaliseras till något användbart. I oxens fall handlar det om draghjälp. Under 1880-talet fanns det 290.000 oxar i Sverige. (Sedan mekaniserades jordbruket, traktorerna började dyka upp på fälten och vid tiden för andra världskriget var det så få oxar kvar att det inte var lönt att föra någon statistik över dem längre.)
När jag cyklade till jobbet häromdagen roade sig min hjärna med att jämföra män med tjurar. “Stark som en oxe” är ju ett uttryck som inte används för att beteckna djur, utan människor.
Och plötsligt blir parallellen ganska klar. En yngre man, som ännu inte behövt axla det ansvar det innebär att bli far, kan vara lika fysiskt stark som en äldre. Men han lever ett tjurlikt liv. Han struttar runt i sin del av världen (hagen) och visar upp sig för varenda kvinna (ko/kviga). Han har kort stubin och använder sin styrka till att mäta sig med andra karlar (tjurar) och göra ogenomtänkta handlingar (tjurrusningar).
En äldre man (oxe) däremot, kan kontrollera sin styrka. Han kanaliserar på rätt sätt, han tänker och handlar rätt i rätt tid.
Även en yngre man som fått barn (stut) brukar ha lugnat ner sig betydligt. Ansvaret för den egna avkomman fungerar som både väckarklocka och bromskloss. Själ och kropp har fått en ny lyspunkt att fokusera sina tillgångar på.
Jag är medveten om att jämförelserna haltar en aning. Att få barn är inte riktigt samma sak som att bli kastrerad (snarare tvärtom) men i min cyklande hjärna är ändå effekten den samma. Och vem kan egentligen jämföra djurvärld och människovärld på ett trovärdilg sätt?
