Jag känner det där första rivet i halsen. Det tjocknar en aning och blir svårare att andas. Kinderna blossar och pannan är het.
Inte ett dugg förvånad är jag. Nej, det är väl självklart att jag ska till att bli förkyld när det står sång på agendan.
Den 11 september är det dags för uppsjungning i kyrkan. En kvartett med en klar stämma från varje stämma är inbokad. Vi övade i går och det lät riktigt bra. Det känns att man jobbar med glada amatörproffs när alla sätter sina stämmor bara genom att kasta ett getöga i noterna.
Men hur klar blir min stämma om jag ska dras med en förkylning. Dras är ju precis det jag brukar göra när det ska förkylas i min kropp. Tacka vet jag ett regelrätt utbrott som får gå över på några dagar. Men så vågar jag inte ens hoppas att det blir. Halshes och snorig, onödigt trött med feberglansiga ögon. Det är vad jag har att se fram emot nu.
Sa pessimisten och harklade sig ömt.
