Jag hade en riktigt skön söndag.
Dagen började men en lång (för lång skulle det visa sig när klockan sprang iväg och vi blev tvugna att stressa till kyrkan) dusch före frukosten som bestod av te och hembakat bröd.
Vi var tidigt på plats i kyrkan för att öva och ställa in ljudet och för att jag skulle hinna prata ihop mig med de andra medverkande lite.
I går var nämligen min debut som mötesledare i Pingstkyrkan i Lidköping. Jag var faktistkt lite nervös.
Inte för att göra bort mig för när man gör bort sig så skrattar människor och skrattande människor är glada människor och glada människor är snälla människor.
Jag var mer rädd för att inte hålla mig inom ramarna. Vår pastor hade skickat över ett förslag på mötesordning och där stod bland annat att predikan bör börja 11.30, alltså en halvtimma in i mötet. De olika inslagen innan predikan drog dock över min tidsplanering lite så predikan kom inte i gång förrän 11.37. Petitesser kan tyckas, men det är så många som tycker saker och det är dem jag var rädd för. Jag har en stark drivkraft i att vara till lags, att inte stöta mig och även om jag inte låter den drivkraften hämma mig nämnvärt så är den åtminstone tillräckligt stark för att jag ska bli nervös.
Gudstjänsten förlöpte dock utan större missöden. Visst sjöng jag fel någon gång och Förundersökningsledaren spelade fel, jag tittade inte alltid upp på församlingen under påannonsering och inledningsord så mycket som jag önskat och jag missade att berätta om ett kommande möte, men på det stora hela gick det ganska okej i alla fall.
Efter mötet fikade vi och for hem.
Lilla Svalan hade varit ensam hemma en stund på förmiddagen och sedan cyklat i väg till ett födelsedagskalas. När hon kom hem beställde vi pizza och tog med oss ut till Östra Sannorna. Där satte vi oss kring en slocknad lägereld och njöt av maten.
Det rikliga antalet sumpmarksmyggor gav inte riktigt samma njutning så så fort vi ätit upp gav vi oss i väg på en liten promenad.
Guldgossen fick ont i magen och gick tillbaka till bilen tillsammans med lilla Svalan men Förundersökningsledaren och jag letade oss fram till en rejäl spång som ledde ut till vattnet.
Det var som att komma till en främmande värld där vid vattnet. Det låg trolska dimsjok bort mot Kinnekulle och solen belyste hela världen med sina låga eftermiddagsstrålar. Runt om Vänern glimmade björklöv som guld och ett eftersläntrande fågelstreck drog fram på gnisslande vingar precis över vattenytan.
Förundersökningsledaren styrde bilen förbi motorstadion när vi for hem men bilarna vi så tydligt hört på avstånd hade precis slutat köra så det fanns ingenting att se när vi kom dit.
Väl hemma igen tog vi ett parti Upwords innan det var dags för kvällsmat, kryddad med ett avsnitt av “Människans Planet”.
Barnen kom i säng utan protester strax efter åtta men sedan dröjde det två timmar innan någon i huset sov. Guldgossens magonda hade svårt att ge med sig och eftersom han var vaken kunde inte lilla Svalan sova heller.
Dagen började och slutade alltså en aning galet men jag är riktigt nöjd med resten av tiden söndagen bjöd mig på.
