Zäta

Dåså! Nu är allt tingeliting på plats. Guldgossen och jag har placerat ut allt vi hittade i gömmorna medan lilla Svalan och Förundersökningsledaren varit på stan och slängt skräp, handlat mat och förhoppningsvis letat klappar, de är lite hemlighetsfulla på den sista punkten…

På kontoret står nu en förskrämd tomte och hukar under den knoppande orkidén. Som sällskap har han fått en jultavla som jag inte orkar hänga upp någonstans.

I hallen står en annan liten tomte och kikar ut genom fönstret. Jag tror han spanar efter snö. Jag tror också att jag kanske har gjort honom någon gång i min ungdom.

I det andra hallfönstret sitter två charmiga personligheter signerade lilla Svalan och Guldgossen.

I hallen står också ett fat gröt som lilla Svalans snögubbe lagt rabarber på. Han kan inte stå för sig själv, och förmodligen inte äta av gröten heller. Och tur är väl det, det växer ju två flugsvampar mitt i fatet!

Köket har fått påhälsning av en smalbent fransos. Hur jag vet att han är fransk? Men är det inte två baguetter har bär på?

I vardagsrumsfönstret stoltserar en linhårig ängel som Guldgossen pysslat ihop någon gång i kyrkan.

En liten bit bort står smånissarna Pelle och Lisa och busar. Tomtemor bredvid har pälsat på sig, i fall hon skulle komma i vägen för smånissarnas snöbollar.

I uterummet hittar vi ännu en tomte. Han har dragit ner mössan över ögonen eftersom han kringvärjs av solljus från alla håll och kanter. Eftersom vi lever i midvintertid behöver han dock inte vara särskilt rädd att bli bländad.

På en av högtalarna har Guldgossen ställt den lilla julkrubban av olivträ som Förundersökningsledaren köpt i Israel. Den har åkt i golvet några gånger och Jesusbarnet står löst men så länge han inte kommer bort är det fortfarande en fin skapelse.

På soffbordet har Guldgossen placerar de två husen. Det lilla……och det stora.
Visst kan väl julen också gå i pepparkaksbrunt. Allt måste inte vara rött.

Uppflugna på soffkanten har tomtetrillingarna bra utsikt över resten av huset. Bara de nu inte hittar på något bus!

De röda små lyktorna har jag en gång vunnit på ett blogglotteri. De vita ljuslyktetomtarna har jag köpt för att jag tyckte de var fina.

Ovanpå pianot brukar de bli trångt i tomtearmén. Ljuslyktor……små tomteskogstomtar……och allra finaste lilla klappbärerskan som jag ärvt av min högst levande mamma.

När jag och Guldgossen pyntat klart gick vi ut i skogen och letade mossa och sedan kunde jag iordningställa årets julgrupp. Blommor för 60 kr på torget, ett rött löv för 10 kr från Dollarstore och kotte, kulor och fat som är återanvänt.

Nu återstår bara att pynta granen. Barnen har redan börjat och jag kommer strax ilande för att hjälpa till.

I dag är det den stora julpyntaredagen i casa del Zäta.

På stereon snurrar Dynamics julskiva. Runt köksbordet ligger drivor av tidningspapper som blivit över när vi plockar fram julpyntet. Fönster, bord, piano och hyllor börjar fyllas av rött, guld och änglavitt. Granen står och väntar på sina kläder. Jag monterade den i går kväll och har i min vanliga perfektionistiska anda böjt till varenda kvist för att granen ska se så naturlig ut som möjligt. Om nu det perfekta är naturligt. I egensinnig protest har den redan tappat några av sina plastbarr och den lutar betänkligt.

Av erfarenhet vet jag att just den här dagen ofelbart slutar med sura miner och gräl. Barnen bråkar om vem som ska hänga upp de finaste kulorna. Jag surar för min schizofrena sida kan inte komma överens om vilket som är finast – en avskalad enkel stil med något enstaka pynt som drar blickarna till sig, eller en orgie i kitsch och för mycket av allt. Förundersökningsledaren är arg för att alla andra är arga.

I år har jag emellertid förberett mig för det väntade sammanbrottet genom att redan på morgonen vakna med huvudvärk. Nu kan det bara bli bättre!