I dag är det den stora julpyntaredagen i casa del Zäta.

På stereon snurrar Dynamics julskiva. Runt köksbordet ligger drivor av tidningspapper som blivit över när vi plockar fram julpyntet. Fönster, bord, piano och hyllor börjar fyllas av rött, guld och änglavitt. Granen står och väntar på sina kläder. Jag monterade den i går kväll och har i min vanliga perfektionistiska anda böjt till varenda kvist för att granen ska se så naturlig ut som möjligt. Om nu det perfekta är naturligt. I egensinnig protest har den redan tappat några av sina plastbarr och den lutar betänkligt.

Av erfarenhet vet jag att just den här dagen ofelbart slutar med sura miner och gräl. Barnen bråkar om vem som ska hänga upp de finaste kulorna. Jag surar för min schizofrena sida kan inte komma överens om vilket som är finast – en avskalad enkel stil med något enstaka pynt som drar blickarna till sig, eller en orgie i kitsch och för mycket av allt. Förundersökningsledaren är arg för att alla andra är arga.

I år har jag emellertid förberett mig för det väntade sammanbrottet genom att redan på morgonen vakna med huvudvärk. Nu kan det bara bli bättre!