I dag lyser solen och väcker skimrande solkatter i den lilla snö som fortfarande täcker vägkanter och gräsmattor.
Men vintern är annars en ganska
besvärlig tid för oss nordbor. Det handlar inte bara om att skotta snö, undvika
halka och klä på sig ordentligt för att inte frysa om öronen.
Det handlar också
om att sakna ljuset.
Dagarna är korta, vi vaknar i mörker och somnar i mörker.
Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man åker hem.
Många människor känner av det här rätt rejält.
Man blir trött, irriterad,
håglös och kanske till och med deprimerad.
Våra kroppar behöver solens ljus för
att tanka både viktiga vitaminer och för att få energi. Utan det livgivande
ljuset blir livet tungt och tråkigt, trögt och tröstlöst.
Vi människor är inte
gjorda för att fungera utan solljus.
Och vi är inte heller
skapade för att fungera utan Guds ljus.
Guds ljus ger inte bara riktning och
ledning. Det ger värme, glädje, trygghet, tröst och energi. Med Guds ljus
lysande i våra liv får livet mening och mål, innehåll och innebörd.
Ljuset har alltid övertaget över mörkret. Öppnar du dörren på glänt
mot ett ljust rum när du sitter i ett mörkt rum så släpper du alltid in en
stimma ljus i mörkret. Du har aldrig sett ett strimma mörker sippra in i det
ljusa rummet.