Om jag inte minns helt fel påstod jag för en vecka sedan, att jag aldrig mer skulle simma en tisdagskväll.

I dag var jag och simmade igen.
Det var inte så farligt mycket folk i bassängen i kväll men tillräckligt för att jag skulle hinna bli irriterad på de som var i vägen. Efter bara en liten stund fick jag dessutom en fånig krampartad värk i det riktiga simbenet (vänstern) och jag tror att det sinkade mig en aning.
Jag låg ändå bra till för att klara mina 2000 meter på en timma. När jag såg hur nära jag var inför de sista 500 meterna ökade jag tempot… och det var väl det som var felet. I stället för lugna, fina, långa simtag så blev det mer plask och skvätt och när jag äntligen var klar hade det gått 63 minuter.

Jag som hade fantiserat ihop så storvulna planer om hur jag skulle gå vidare när jag klarat mitt mål. Nästa steg skulle vara att öka längden till 3000 meter. Och när jag kände mig stabil på den sträckan skulle jag försöka klara den på tid. Först 1.45 och så småningom 1.40.

I stället för att gå framåt har jag nu backat några steg.
Och nästa vecka är det menstider så det dröjer innan jag kan försöka igen.