I dag har vi kundbesök på jobbet.
Det här är alltså en dag när det är lämpligt att visa sig från sin bästa sida. Välklädd, sminkad, sval och fräsch.
Eftersom jag bestämt mig för att cykla till jobbet vid alla tillgängliga tillfällen, och eftersom jag ju är en så otroligt principfast och karaktärshållande figur, så cyklade jag i dag också. Men jag var fullt på det klara med att det gällde att inte svetta ner sig. Lugnt och fint skulle jag glida fram på den nysopade cykelvägen.
Och det gick jättebra med glidet och de lugna trampen – ända till jag råkade cykla om en sportklädd figur och plötsligt drabbades av den ettriga tävlingsandan. Febrilt trampade jag på och cyklade om både unga och gamla, långsamma och snabba.
Och simsalabim så har jag anlänt till jobbet efter 17 minuter och 15 sekunder.
Svettig, med håret på ända, väldigt osminkad och långt ifrån fräsch.
Så tittar jag ner på mina kläder och upptäcker att jag råkat få på mig mina orangerandiga sockar med svarta stjärnor på och inser att om man möter en lätt ångande person med de sockarna så kommer man ignorera diverse dofter och lägga all uppmärksamhet på de gräsliga fotbeklädnaderna.
