Uhä! Vad tråkigt det är att vara sjuk.
Jag känner mig värdelös och har hiskeligt dåligt samvete för att jag inte jobbar. Det är inte särskilt uppmuntrande att vara hemma och se allt jag borde göra men inte orkar med; växande tvätthögar (både på rent- och smutsigtsidan om tvättmaskinen), en trädgård som ropar på uppmärksamhet, ett lapptäcke som aldrig blir klart, papper och tidningar som borde rensas undan, små projekt här och där, slokande blommor i fönstren…
Och fönstren, de behöver allt putsas. Tur att det regnar, annars hade jag haft ännu mer dåligt samvete.
Jag är ju inte så fasligt dålig heller, men det finns ingen energi att ta mig an någonting. Jag är snuvig, en aning hostig och så den där eländiga halsen som gör ont och som för en gångs skull får mig att hålla tyst. Och så knastrar, klickar och kluckar det i öronen. Jag tror inte att jag har öroninflammation för i så fall borde jag ha feber. Det är säkert bara nå´t med förkylningen eller flygresan i lördags. Det blev ett sån´t fasligt tryck när vi började närma oss Göteborg och nedstigning.
