Innan sommaren bestämde jag mig för att efter semestern – då! Då ska jag minsann cykla till jobbet varenda dag.
Hur blev det med det då?
Jag har lyckats hitta på den ena ursäkten efter den andra, där regnväder varit den förhärskande orsaken, till att slippa sätta mig på cykeln.
I dag har jag dock packat ner regnkläderna i ryggsäcken och satt mig på sadeln. Här ska minsann cyklas oavsett förutspådda regnmoln.
Jag tog det dock synnerligen lugnt i morse. Ingen stress. Ingen svett. Inga framtvingade omcyklingar. Jag hann till och med njuta av de dagglittrande trädgårdarna utmed vägen. 20.09 tog det hit.
Nu ska jag inte sätta upp några ohållbara mål om att cykla varje dag, eller cykla varannan, eller i alla fall cykla en dag i veckan. Nu ska jag vara lite “hasta manjana” och ta dagen… och cykeln som den kommer.
