Det är lite jobbigt när livet går i ett. När det finns för dåligt med tid för andhämtning mellan varven. När det inte ens blir något “mellan” utan bara “varv”.
Jag är oerhört tacksam över att ha ett heltidsarbete. Det är inte alla förunnat att kunna gå till en trygg arbetsplats varje dag, veta att man gör nytta, och få en stadig inkomst. Ibland smyger sig dock tankar på om att man jobbar för mycket. Men egentligen är det inte arbetstiden som är för lång. Det är allt det där man gör när man inte jobbar, som det kan bli lite för mycket av. Och det gäller både när man gör roliga saker och “måsten” på fritiden.
I måndags for jag direkt från jobbet till frissan. Jag gick till samma frisör som jag var hos när jag gifte mig. Om jag inte missminner mig har jag varit där en gång efter bröllopet också, men det är i alla fall inte något stadigvarande utnyttjande av hennes tjänster.
När jag kom hem fick jag blandade reaktioner. Jag hade inte talat om att jag ämnade klippa mig utan planerat att ge familjen en liten “överraskning”. Det gick sådär…
Lilla Svalan sa rent ut att hon tyckte jag var ful.
Förundersökningsledaren sa ingenting, vilket i praktiken innebär att hans åsikt nog låg snubblande nära lilla Svalans.
Guldgossen var besviken över att överraskningen inte innebar semlor. “Det här är ju ingenting som gynnar mig”, var hans kommentar.
Sedan tillbringade jag resten av måndagskvällen med att förhöra Guldgossen inför veckans prov om greker och romare och ordklasser.
I tisdags var det dags för veckans bowlingtävling. Jag hann bara vara med halva tiden, sedan for jag direkt till Guldgossens skola för ett antal workshops. Jag kom hem för sent för att hinna hjälpa till med några läxor.
I onsdags hade vi tillväxtgruppsträff hemma hos oss från sex till halv åtta. Lilla Svalan var i väg med Royal Rangers och Guldgossen satt med läxorna. Jag hjälpte honom lite när våra gäster gått och sedan tittade vi på Sveriges Mästerkock innan det var läggdags.
I går kväll hade vi galej med jobbet. Jag kom hem strax före tolv på natten.
I kväll är det Förundersökningsledarens tur att förlusta sig. Han sitter inte på restaurang och svarar på omöjliga musikquiz utan spelar bordtennis med kollegorna.
Guldgossen ämnar tillbringa kvällen med ungdomarna i kyrkan och det återstår att se om lilla Svalan vill göra mig sällskap hemma eller om hon emigrerar till en kompis.
I morgon försvinner Förundersökningsledaren för övning med ett musikband och jag ska till kyrkan och koka kaffe på eftermiddagen/kvällen. Barna får klara sig själva en stund eftersom vi vuxna inte kan planera vår tid tillräckligt bra för att åtminstone en av oss ska vara hemma hela tiden.
På söndag spelar Förundersökningsledaren på förmiddagsmötet och på eftermiddagen har jag sagt till barna att de nog kan gå på bio. Under tiden kommer jag ligga som en liten våt fläck och försöka återhämta mig inför nästa arbetsvecka.
Det är tur att inte alla veckor ser ut som den här. Och ändå är det ingenting av det JAG ägnat mig åt som jag skulle vela ha ogjort. Det är bara det att det blir lite mycket när man inte hinner mellanlanda ordentligt.
Nu måste jag sluta skriva och skynda mig iväg och hämta lilla Svalan och några av hennes kompisar från orkesterövningen.
