Det sägs att det finns en konstant som är absolut rättvist fördelad bland mänskligheten. Oavsett kön, ras och inkomst (eller brist därpå) så har alla fått exakt lika mycket – tid.
Alla har fått sina 24 timmar. Sina 1440 minuter. Sina 86400 sekunder varje dygn.
Sedan är det upp till varje individ att förvalta den där tiden på bästa sätt.
Jag vet inte om jag lyckats särskilt bra hittills.
Det är svårt att hitta balansen mellan måsten, borden och skulle vilja.
Jag lägger cirka tio timmar på arbetet varje vardag.
När jag kommer hem går nog ungefär två-tre timmar åt till matlagning, disk och diverse hushållsgöromål. Sedan är det bara en timma kvar innan jag måste sova för att orka med nästa dag.
Ekorrhjul kallas det visst. Men jag tycker faktiskt inte att jag sitter fast.
Jag kan fortfarande trolla med knäna och hitta tid till både lapptäcken, sång och att hjälpa barnen med läxorna.
Kanske har jag trots mina stundom dystra tankar lyckats förvalta mina 86400 sekunder tillräckligt väl för att både få plats med nödvändigheter och roligheter.
Nu har jag tagit tre minuter för att pausa lite och skriva ner mina korta tankar om tiden. Allt medan livet runt omkring mig fortsätter att ticka framåt, en minut i taget.
