Zäta

Jag hade planen för dagen klar när jag slöt ögonen i går kväll.
Sova till klockan nio. Sedan långsam frukost med lilla Svalan innan hon packade det sista och tog bussen med mig fram på stan för avfärd till Hovfjället. Därefter skulle jag bussa mig hem, äta lunch, kanske tappa upp ett bad och slutligen avsluta dagen tillsammans med Förundersökningsledaren och Melodifestivalen.
En lördag med långsamhetens lov klingande i varje fiber av min kropp.

Så har det inte riktigt blivit.
Jag skulle vilja påstå att det blivit bättre.

Jag vaknade redan vid sjutiden, när Förundersökningsledaren och Guldgossen steg upp för att göra sig klara för skridskotur (Förundersökningsledaren) och bussresa med kyrkans ungdomar till Sälen (Guldgossen).
Sedan somnade jag tyvärr inte om. Men i stället för att ligga och störa mig på att jag inte kunde sova när jag faktiskt hade möjligheten, så tände jag sänglampan och läste några timmar. Jag håller på med den andra boken i Jan Guillous 1900-talsserie “Dandy”. Den lockar inte till läsning i lika stor utsträckning som den första boken “Brobyggarna”. Jag tror det är lite för lite lejonjakter och snöstormar och för mycket konst och rikemansfasoner för att jag ska fastna, men två timmars läsning var i alla fall inga problem sådär på morgonkvisten.

Vid nio klev jag ur sängen och så fick jag ändå den där långsamma frukosten tillsammans med lilla Svalan och hann hjälpa henne klämma ner både kudde och termobyxor i den överfulla packningen innan vi gick till busshållplatsen för bekväm transport ner till stan.

Vi var i god tid till samlingen vid Rörstrandsparkeringen och jag hann småprata lite med andra föräldrar som också lämnade iväg sina sportlovslediga barn till församlingens omsorg innan jag vinkade av lilla Svalan.

Sedan hade jag ju egentligen tänkt ta bussen hem för en overksam eftermiddag med bubbelbad som enda avbrott.
I stället beslöt jag mig för att titta lite på kommersen. Jag drog en repa på torget och hälsade på några av knallarna och styrde sedan stegen mot Garströms anrika konditori med en odefinierad tanke om semla och varm choklad, men sedan ändrade jag mig och lockades av tydliga R E A-bokstäver i underklädesbutiken Strumpans skyltfönster i stället. Strumpan har tidigare haft den goda smaken att rea ut fjolårets BH-modeller för bara 100 kronor och fyndlustan väcktes så fort jag klev innanför dörren och såg röda bokstäver lysa över BH-stället. En närmare granskning visade dock att Strumpan tänkt om och numera bara lockade med halva priset, vilket var åtminstone tre gånger så mycket som den tidigare hundralappen.
Besviken, och väl medveten om min egen snålhet, vände jag på klacken och gick tillbaka ut i världen.

I världen tittade solen fram. Den har jag inte sett på länge.
Solen gjorde mig så glad att jag utan betänkligheter beslöt mig för att gå till Willys och köpa jäst, mandelmassa och ett paket vispgrädde för att kunna fira barnfriheten med maken och en semla senare på kvällen.

När jag närmade mig Willys dök en diskussion vi haft på jobbet i veckan upp i hjärnan. Jag påstår att det är billigare att handla på Willys, och några av kollegorna håller med mig. Andra menar att det där bara är inbillning och att det faktiskt är lika billigt på ICA Hjertbergs. Ytterligare en kollega har till och med gått från att handla på Willys till att numera göra alla sina inköp på ICA eftersom de sparar flera hundra i månaden på detta tilltag.
Nu hade jag ju för en gångs skull om inte eoner, så åtminstone onödigt mycket oplanerad tid till mitt förfogande. Skulle det inte vara kul att göra en liten, högst ovetenskaplig och godtycklig prisjämförelse mellan ICA och Willys på åtminstone den där jästen, grädden och mandelmassan jag ämnade köpa?

Tänkt och gjort!
Jag strosade mig igenom hyllorna på ICA och noterade några vanliga livsmedel och gick sedan över till Willys och kontrollerade priserna där också.
Resultatet kommer så småningom, i ett senare blogginlägg.

När jag fyllt fickorna med jäst, mandelmassa och grädde gick jag ut mot busshållplatsen för hemfärd. Eftersom jag är en så förtänksam och förståndig flicka hade jag redan skrivit en liten lapp med busstiderna medan jag var hemma och en snabb blick på både lappen och klockan gav vid handen att dagens sista busstur hem närmade sig om några minuter.

Det var nog då jag kom på att det var synd att inte vara ute lite längre i det sköna vädret. Och att jag, precis som övriga familjen, väl borde få mig både lite frisk luft och lite motion till livs.
Alltså började jag gå hemåt. Jag bestämde mig för att inte bestämma mig för om jag skulle gå hela vägen eller bara en hållplats extra. Och sedan ytterligare en hållplats. Och ännu en. Och när jag var bara tio meter från busshållplatsen bortanför Kronocampingen dundrade dagens sista buss förbi och jag slapp bestämma mig för om jag verkligen ville gå hela vägen hem eller inte.

Jag tröstade mig med att det nu skulle bli helt motiverat med två semlor till kvällen.

Och nu är det kväll.
Jag har hunnit titta till träden i trädgården och konstaterat att rådjuren haft tillräckligt med mat i skogen för att låta mina fruktbärare vara i fred.
Jag har ätit lunch.
Jag har bakat semmelbullar.
Jag har skurit isär alla rutor till Falunsysterns yngstas lapptäcke som jag tidigare så mödosamt sytt samman (men ingen fara, det är så det går till).
Jag har tittat på SVT-dokumentären om två tvillingtöser som växt upp på olika kontinenter.

Alldeles strax ska jag kråma ur semlorna och fylla dem med mandelmassa och klicka på grädden.
Sedan blir det kanske, kanske, kanske en liten stund i badkaret innan klockan är åtta och Melodifestivalen lockar mig till TV-soffan.

En lös och ledig lördag som har bjudit mig på både det ena och det andra.