I augusti fyllde lilla Svalan 12 år.

I dag vaknade hon sjuk för första gången som tolvåring. Det innebär att jag inte får vara hemma och ta hand om henne. I alla fall inte med ersättning från Försäkringskassan. Tack och lov så är hon bara förkyld och kommer förhoppningsvis klara sig själv riktigt bra.

Det är nog värre för mig. Jag vet inte hur jag ska klara mig på jobbet med tankarna på lilla Svalan hemma ensam med en brinnande hals och rinnande näsa.

Till råga på allt elände så glömde jag ta med mig mjölk till jobbet och får nu genomlida dagen utan det stöd som en kopp kaffe kan ge, eller två, eller fyra…