Zäta

Oj! Det blev nästan lite för mycket inplanerat den här helgen.
Särskilt med tanke på vilken fart vi hade på jobbet under veckan. Det var tävlingsvecka (vi har det ibland) och alla gav verkligen sitt yttersta för att vi skulle vinna. På fredagen maximerade vi våra insatser och jobbade formligen häcken av oss för att kunna nå våra uppsatta (höga) mål. Strax efter lunch var vi klara med förmiddagsuppgifterna och på eftermiddagen krävdes ytterligare en nästan omöjlig effort för att vi skulle gå i hamn.

När klockan var dags att sluta lyckönskade vi varandra till så enastående prestationer och for var och en hem till en välbehövlig helgvila.

Utom jag…

Förundersökningsledaren ringde mig precis när jag satte mig i bilen. Vi stämde av uppgifter och tider för oss själva och barnen. Guldgossen och Förundersökningsledaren skulle till Kaj för att hjälpa till vid deras stora happening klockan sex. Jag skulle handla till serveringen i kyrkan på lördagskvällen och köra inköpen till kyrkan men fick inte söla eftersom Förundersökningsledaren sedan måste ha bilen för att kunna ta sig och Guldgossen till kyrkan.
Lilla Svalan hade åkt till en kompis men varken jag eller Förundersökningsledaren visste riktigt hur hon tagit sig dit. Cykeln var kvar hemma så buss låg ju närmast tillhands men eftersom bussturerna i Lidköping inte är särskilt frekventa på kvällar och helger så skulle hon inte lyckas ta sig hem med bussen. Vi kom överens om att jag skulle försöka få tag på lilla Svalan per telefon och om hon tagit bussen skulle jag åka och hämta hem henne när jag handlat klart och lämnat varorna i kyrkan.

Jag passade på att utgjuta mig lite för Förundersökningsledaren.
Efter en hård arbetsvecka behövde jag inte den här stressen. Och när jag kom hem skulle jag bli tvungen att ta ut sånger till söndagens övning med bandet och helst maila ut noter och länkar så att den som hinner och vill kan lyssna in sig lite i förväg. Och inte nog med det – jag var också tvungen skaffa ytterligare en person som kunde hjälpa till i Kaffestugan på lördagsförmiddagen. Det kändes som en verklig energislukare.

Vi ska vara sex personer i varje lördagsgrupp men en av våra töser har flyttat till USA och gift sig och en annan har drabbats av elallergi, så vi är bara fyra.
Som tur är brukar lilla Svalan ställa upp och hjälpa till och det är helt suveränt. Hon brukar ansvara för att hålla kaffekannorna och tevattentermosarna fyllda men hon har också blick för annat som behöver fyllas på och rycker in och gör smörgåsar och sköter disken när det behövs.
Men vi behöver ändå vara ytterligare en person för att få det att fungera så smidigt som möjligt. Ofta hjälper min mamma till men jag ville inte fråga henne den här gången eftersom hon snart ska fara till Italien för att hälsa på Italiensystern.
Under förra veckan har jag ringt runt till de reservpersoner vi har tillgång till men alla var upptagna och jag såg verkligen inte fram emot att behöva tillbringa kvällen med att jaga folk.

På lördagen skulle jag va i kyrkan från tidig morgon till en bra bit in på kvällen. Först med jobb i Kaffestugan och sedan som ansvarig för serveringen under församlingskvällen. Det skulle inte hinna bli mer än knappt en timmas andningshål mellan de olika uppdragen och eftersom Förundersökningsledaren skulle försöka se till att få båten uppdragen på förmiddagen så skulle lilla Svalan och jag bli tvungna att cykla till kyrkan och på en timma hinner man inte mer än precis cykla hem och vända så det var lika bra att stanna kvar i kyrkan.

På söndagen var det också fullt skuv. Först med gudstjänst (och Förundersökningsledaren var dessutom ansvarig för ljudet så vi behövde vara där en timma tidigare), sedan en trevlig lunch på stan med bandet, och sedan övning i Studio Trässberg under eftermiddagen och kvällen.

Förundersökningsledaren stöttade mig så gott han kunde och lovade skjutsa mig och lilla Svalan till kyrkan på lördagsmorgonen för att underlätta livet.
Jag ringde lilla Svalan och fick veta att hon fått skjuts med en annan kompis förälder och även skulle få skjuts hem. Ännu en förenkling av livet, tack och lov.

Men när jag kommit till Willys för att börja handla var det nära att jag ställde mig bredvid mjölkkylarna och grät.
Vår duktiga kanslist och alltiallo på kyrkans expedition hade mailat mig uppgifter om vad som fanns kvar i köket av bröd och pålägg sedan en tillställning i torsdags och nu kunde jag inte hitta mailet. Antagligen hade jag råkat radera det när jag läst det på mobilen under den hetsiga arbetsdagen.
I stället för att brista ut i fördröjande gråt gjorde jag det enda vettiga och ringde Förundersökningsledaren och bad honom leta igenom mailboxens skräpkorg på datorn hemma. Det gav inget resultat och jag var precis på väg att dra ett djupt andetag och koncentrera mig för att försöka komma ihåg om det var något mer än gurka som redan fanns, när jag mindes att det nog inte var ett mail jag fått, utan ett SMS.
Och efter lite letande bland SMS:en hittade jag faktiskt meddelandet och kunde handla mer koncentrerat.

Dessutom berättade Förundersökningsledaren att Guldgossen fått en hastig kallelse till att vara på plats på Kaj tidigare eftersom en av de andra killarna blivit sjuk och Guldgossen behövdes i köket. Förundersökningsledaren skulle skjutsa ner honom på moppen och behövde inte vara i kyrkan lika tidigt själv, så jag hade lite mer tid på mig.
Och bäst av allt – Förundersökningsledaren hade fått tag på förstärkning till Kaffestugan. Halleluja!
Han hade ringt sina föräldrar för att be sin far om hjälp med att ta upp båten och hade då talat med sin mamma som är ganska nybliven pensionär och frustrerad över att ha för lite att göra. Hon erbjöd sig direkt att komma och hjälpa oss i Kaffestugan.

Nu blev fredagskvällen riktigt angenäm.
Jag valde sånger och mailade ut till övriga bandmedlemmar och så pysslade jag lite med mina odlingar och tittade på “Morgan Pålsson – Världsreporter”.
Sen borde jag nog gått och lagt mig men jag fick för mig att jag skulle försöka få ner en sång på noter och leta ackord till den, så klockan hann gå lite för långt innan jag kom i säng.

Övriga helgen har gått enligt plan. Det var jätteroligt i Kaffestugan. Svärmor var förväntat rask och gjorde tjusiga smörgåsar, lilla Svalan gjorde mig så stolt över sin tjänstvillighet och sitt öga för vad som behöver göras och det var en jämn ström av kunder.
Jag hann vila mina trötta fötter en stund innan serveringsgruppen samlades i församlingsvåningen och jag hade en rolig kväll tillsammans med dem och var hemma redan vid åttatiden.

På söndagsmorgonen gick jag upp tidigt men Förundersökningsledaren bestämde sig för att cykla till kyrkan och låta oss andra ta bilen i lagom tid till mötet så jag hann både vattna utomhusväxterna och sminka mig lite lagom innan gudstjänsten.
Efteråt gick vi till Italia och jag åt en alldeles för god laxpasta och hamnade i palmkoma.

Vi skjutsade lilla Svalan till en kompis och körde hem Guldgossen till hans läxor och passade på att hämta upp Förundersökningsledaren gitarrgrejer innan vi for vidare till Studio Trässberg för en eftermiddag full av go musik.
Kvart över sju var vi hemma igen och inmundigade en kvällsmacka, och sen gick jag och la mig redan vid nio. Jag släckte lampan klockan tolv efter att ha gråtit mig igenom de sista kapitlen av “Femtio nyanser av frihet”. Fortfarande finns det cirka hundra sidor kvar att glupa i sig och det är tur att det inte är fler för jag behöver verkligen somna i tid de närmaste dagarna.

I kväll ska jag titta på när lilla Svalan spelar säsongens sista fotbollsmatch.
I morgon kväll är det möte med klassföräldrarna för Guldgossens klass.
På onsdag är det föräldramöte med fotbollsklubben.
På torsdag övar vi med Zätas Band igen.
På fredag är jag medbjuden till fjällvandrarnas återträff.
På lördag är det 90-årskalas på eftermiddagen och kvällen.
På söndag spelar Zätas Band på förmiddagsgudstjänsten i kyrkan.

Jag är tacksam att svärmor lovade baka kolakakorna jag nästan åtagit mig att baka till 90-årskalaset…