I torsdags, på självaste Valborgsmässoafton, hade Zätas Band sin sista inplanerade spelning.
Vi har övat flera gånger inför det här i Studio T och tycker att vi börjar känna oss säkrare och säkrare på låtarna.
Nu spelade vi på Skogshyddan under det traditionsenliga firandet av vårens ankomst.
På begäran av Missionskyrkans pastor sjöng vi en vårsång – “Vintern rasat ut” tillsammans med de församlade, men sedan blev det bara egna sånger.
På det stora hela gick det bättre än förväntat. Programmet började vid sjutiden och halv sju slutade det regna. Eftersom vi spelade utomhus så var det ju ett stort plus.
Men det var kallt, både för stämbanden men framförallt för musikernas fingrar. Trummisen hade fullt sjå att greppa stockarna (ja, det heter trumstockar – de där pinnarna man spelar med…) och basisten och gitarristen var segare i fingrarna än vanligt. Det lät inget vidare när vi testade ljudet och gick igenom några av sångerna, men när det väl var skarpt läge skärpte alla till sig och vi fick ju applåder så jag tror nog att publiken hade behållning av kvällen i alla fall.
