När radion började spela rockklassiker klockan sex i morse
kändes det som om jag inte jobbat på evigheter. Hela repertoaren med morgonrutiner,
hålltider för att inte komma försent till arbetet och inte minst hur man gör
när man utför mitt arbete kändes som helt bortblåsta. (Det har ju onekligen
blåst en hel del i sommar, så det är ju inget att bli förvånad över…)
Efter åtta timmar på jobbet
(nio om man räknar med lunchrasten och det faktum att jag var på plats i
god tid) känns det som om jag aldrig haft semester. Inte på ett negativt sätt,
hjärnan är fortfarande utvilad och ostressad, men det jag trodde var glömt har
bara legat under ytan och så fort jag satte lurarna på öronen och loggade in i
datasystemet så var det bara att tuta och köra.
Vi träffade några vänner på bryggan i går och språkade lite
om att semestern är över för den här gången. En av dem gjorde oss uppmärksam på
att nästa röda dag som inte infaller på en helg, är juldagen. Nu är det bara
att bita ihop och jobba på!
