Jag har ett helt vanligt åtta till fem-jobb. Det är alldeles
lagom för en normal människa. Jag känner mig väldigt vanligt, lagomt normal.
Men i helgen är jag inställd på att det kommer bli lite för
mycket av det goda.
Direkt efter jobbet, kvart i fyra, ska jag och lilla Svalan
hem med bussen (jag får inte missa den i dag. Det händer ibland när
fredagssegheten tar ut sin rätt eller ett toalettbesök fördröjer avfärden från
jobbet), slänga i mig lite kyckling som Förundersökningsledaren förhoppningsvis
lagat klart, och sedan direkt till kyrkan. Klockan fem har jag lovat finnas på
plats för att hjälpa till att laga mat till nära sju dussin ungdomar som gästar
oss över helgen. Vi ska vara klara med mat och disk halv tio ungefär. Sedan får
jag en stund ledig att skära till handaffischer om Radio PiL´s nya arabiska
program, innan det är dags att tolka kvällsandakten kvart i tolv.
I morgon ska jag vara i kyrkan från åtta och förbereda
frukost. Jag vet inte hur länge min hjälp behövs men jag är beredd att finnas
där hela dagen. Kan jag åka hem ett tag blir det nog antingen en stund i soffan
eller om jag har ork – lite såtid för tomater och paprika.
Inför söndag har jag sagt att jag inte kan hjälpa till i
köket. I stället ska jag påannonsera radiosändningen av gudtjänsten. Det räcker
egentligen om jag kommer till kyrkan strax före halv elva men
Förundersökningsledaren under helgen och jag kommer inte ihåg nu om ungdomarna
har fixat egen ljudtekniker eller om Förundersökningsledaren räknar med att
vara där tidigt.
Familjen Zäta har ju bara en bil sedan ett antal år tillbaka, vilket fungerar
förträffligt för det mesta, men ska Förundersökningsledaren till kyrkan före
mig så lär jag vara så illa tvungen att följa med för det går inga bussar på
söndagar.
Barna ska också jobba i kyrkan hela helgen. De har olika
uppgifter och det där med sömn tror jag inte är något som kommer högst upp på
prioriteringsordningen. Men de har å andra sidan påsklov hela nästa vecka så de
får nog tillfälle att sova i kapp.
Själv siktar jag på att förvandla långfredagen till en enda lång sovmorgon!
Måtte jag hålla ihop till dess 😉
