Jag har sorg!
Såddsorg.
När jag kom hem från jobbet i tisdag var det 36 grader
i uterummet. Det är ju liiite för varmt för allt som växer (utom kanske
kaktusar och kameler men det har vi ont om hemma hos oss) så jag öppnade en
glipa för att vädra lite.
När jag ändå var i uterummet passade jag på att lyft
på huven till mina frösådder för att de också skulle få lite frisk luft.
De har bott i uterummet från det att de bara var små frön, i ungefär tre
veckor. Nu skulle jag bara vädra dem jättekort medan jag vattnade fikonet,
pelargonerna och kapkrusbäret som led värre än frösådderna av det varma
klimatet.
Men så hände det där som så ofta händer. Man börjar i
ena änden och slutar inte förrän det är för sent.
När jag började vattna upptäckte jag att jag behövde
blanda till mer gödning till de stora växterna. Grundmaterialet (rent guld)
står väl förpackat i tvättstugan och när jag kom dit upptäckte jag att jag
behövde sortera smutstvätten som väntat där några dagar. Guldgossen kom tjänstvilligt
med ännu en kort smutstvätt från övervåningen, så sorterandet tog en stud.
Och precis när jag var klar i tvättstugan behövde
Förundersökningsledaren lite hjälp med disken i köket.
Och när jag var klar med den och plötsligt kom ihåg
mina sådder så…
…hade de redan dött i det kalla draget från
vädringsglipan i dörren trots att det fortfarande var över 30 grader varmt i
uterummet.
Jämmer och elände! Hur kunde jag vara så oförsiktig med de små ömtåliga liven?!
Efter ”Halv åtta hos mig” (som är från Skara den här
veckan och just den här kvällen visade upp Skaras absolut skönaste kille som
klättrade i hängmattor han har upphängda i stället för fåtöljer i vardagsrummet
i kollektivet där han bor) gick jag ut en timma i trädgården och
kompensationssådde. Visserligen inte paprika (Åh, vad jag tycker det är tråkigt
med spetspaprikans små vissnade hjärtblad. Jag har fått fröna från en
trädgårdsvän och förra året njöt jag i stora drag när jag lyckats driva fram
några solmogna, glänsande röda frukter.) tomater och basilika, men väl gul lök,
morötter, blåklint och spenat.
Man måste få liva upp sig lite när man förlorat små
späda, nygröna vänner.
