Zäta

När Förundersökningsledaren är på tjänsteresa händer det
emellanåt att allt vad husmorsinstinkter heter rinner av mig, och jag bestämmer
att jag och barnen inte ska äta en välkomponerad, hemlagad, näringsriktig
middag utan i stället ta genvägen via en av stadens snabbmatsrestauranger.
Företrädesvis McDonald´s.

Just nu är Förundersökningsledaren på tjänsteresa i
Stockholm. Han for igår och kommer inte hem förrän på onsdag. Tidigast.

I går slumpade det sig så att Förundersökningsledarens
innevarande bortavaro råkade sammanfalla med min egen brist på
middagsinspiration och initiativförmåga (samt planering och framförhållning)
samt ett EM-erbjudande om standardmenyer för endast trettio riksdaler på
McDonald´s.
Guldgossen och jag for dit medan lilla Svalan ”dukade” middagsbordet där hemma
(läs: flyttade undan några tidningar och annat som på något märkligt sätt alltid
lyckas finna sin plats där vi ska sitta och äta). Jag gav Guldgossen en 50-lapp
att handla för och så ställde vi oss i olika köer för att påskynda processen.

Det är ganska enfaldigt att våga tro på en ”snabb process”
när man handlar mat på McDonald´s i vår lilla stad, särskilt när sommarsäsongen
är i sin linda och alla nya sommarjobbare ska trimmas in. Det var hur mycket
personal som helst, alla sprang runt omkring bakom disken och den stackars
tösen som skötte min kassakö, med skylten ”under utbildning” på bröstet, hade
ingen chans att få stopp på någon tillräckligt länge för att ställa sina befogade
frågor.

När vi äntligen kommit hem med vår mat fick jag växeltjugan
tillbaka av Guldgossen och upptäckte att det var en gammal hederlig ”Selma”.
Problemet är bara att på fredag är det första juli och då blir sedeln en gammal
ohederlig Selma.

Så vad gör man en tisdag lunch när man har lite ledig tid,
solen skiner, och det ligger en snart ogiltig sedel i fickan.
Svaret har ni här:

Det blev midsommar på sjön i år!
Inte riktigt fullt ut (vi gjorde ingen övernattning) men ändå. Både midsommarafton och midsommardagen bjöd på inbjudande solskensväder.

Midsommar firades med vänner på Läckö Slott. Amadeus låg förtöjd i hamnen och vi åt sillunch i båten och grillade på bryggan på kvällen. Förundersökningsledaren åt sillen och skötte grillen. Vi andra, kräsnare varelser, höll oss till köttbullar. Grillmaten åt vi dock gärna.

På midsommaraftonsaftonen drog det in mörka moln från syd men när de nådde slottet delade sig ovädret som för Gandalfs stav och passerade oss på båda sidor utan att fälla så mycket som en droppe regn.

På midsommardagen var vi ute på en ö i skärgården tillsammans med andra vänner (och en vänfamilj som vi firat midsommarafton med också). Det blev bad (för de som gillar att bada (läs: inte för Zäta…) och inte har foten i paket) och mycket jollefärder för barnen. Vi har en liten uppblåsbar pontonjolle som man kan sätta motor på och det är jättebra att barna lär sig båtvett och hur man handskas med fart och vågor och motor och grund.

Vi hade tänkt stanna över till söndagen men blev lite brydda av de olika vädertjänsternas prognoser. Skulle det bli åska, blåst, regn och i så fall – i vilken omfattning? Sjöväderrapporten vid tiotiden gav inte så mycket ledning heller. Den klumpar ihop Vänern till en enda enhet och det är nästan aldrig samma väder över hela sjön så vi fick invänta VHF-vädret vid halv elva. Då hade det redan börjat blixtra och dundra borta i öster och den tillförlitligare väderleksrapporten talade om vindar på 10 sekundermeter rakt in i aktern på våra båtar.

Vi packade ihop oss så fort vi kunde och styrde skutan mot säker hamn. Några få regnstänk fick vi på vägen men det var också allt och vid halv tolv var vi hemma i våra egna sängar.

Här är lite bilder från helgen.

Midsommarafton. Vi är på väg med Amadeus (båten) till Läckö Slott. Det är förmiddag och fortfarande disigt över Vänern. Vi vet inte att det kommer spricka upp och bli den soligaste midsommarafton på länge.
Sagoslottet tornar mitt på horisonten. Det känns nästan overkligt lyxigt att få bo i såhär vackra omgivningar.

En stund på eftermiddagen/kvällen på midsommarafton drog hotfullt mörka moln in över Kållandsö. Jag var säker på att vädret skulle skifta till den åska som utlovats, men jag hade tack och lov fel.

Senare på kvällen var det klart och fint igen och slottets vita puts fångade elegant upp solens sista strålar.

Förundersökningsledaren styr båten tryggt genom den tilltagande skymningen när vi lämnar Läckö Slott och en minnesvärd midsommarafton.

Skymningen bäddar in skärgården i sitt mjuka täcke och suddar ut färgerna med nyanser av rosa och duvblått.

Midsommardagen slutade ju lite abrupt med snabb nerpackning av jolle, stolar och blöta badkläder, men innan vädret ville vräka oss från klipporna hann vi alla fall uppleva en underbar solnedgång.

Det är få förunnat att, liksom lilla Svalan, få fånga solnedgången i sina kupade händer. Den här bilden hoppas jag kommer etsa sig fast i mitt minne för lång tid framöver.