Orsaka – Förorsaka
Saka – Försaka
Veta – Förveten
Säga – Försäga sig
Hård – Förhårdnad
Troende – Förtroende
Klara – Förklara
Ser du den röda tråden här? Ser du sambandet mellan orden?
Låt mig förtydliga:
*Den som förorsakat någonting, han har orsakat det lite för mycket. Om du är orsaken till en olycka så säger man att du har förorsakat den.
*Du sakar ett kort när du spelar poker, och sakar du ett riktigt bra kort så känner du att du försakar något. Att försaka är att saka för mycket.
*Att veta saker är bra men tror man sig veta riktigt mycket blir man en besserwisser. –Vad du är förveten! säger min mor till mig om jag försöker visa mig på styva linan.
*Att försäga sig är att säga för mycket.
*En förhårdnad är hud som blivit för hård.
*Tror jag riktigt mycket på dig så har du mitt förtroende.
*För att du ska klara din uppgift måste du veta riktigt mycket. Någon behöver förklara för dig.
Nu förstår du vad jag menar. Det lilla ordet “för” före ett ord, innebär att det blir för mycket av det goda, eller det onda. Ursprungsordet räcker inte till som beskrivning utan man lägger till för som prefix.
Med detta i åtanke, hur passar då ordet självförakt in i bilden? En människa som lider av självförakt (för visst måste man väl lida…) har ju alldeles för lite självaktning.
