I dag lyckas vi avhålla oss från att ge oss ut i julhandeln. Vi stannar hemma och städar i stället. Det är inte mycket roligare det. Både lilla Svalan och jag blir genast på osedvanligt dåligt städhumör medan Guldgossen flyr fältet och umgås med kompisar och Förundersökningsledaren gör sitt bästa för att underhålla oss och peppa oss till att orka damma lite till.
Jag passade på att köpa några julklappar efter jobbet i går. Ganska stress, stress, stress men jag visste någotsånär väl vad jag ville ha så det gick snabbt.
Men så plötsligt, när jag stod utanför min bil och vände blicken mot närmaste köpcentrum slogs jag av en tanke.
Tänk om alla människor kunde vallfärda lika villigt till kyrkorna i jul, som de hastar in i kommersialismens tempel. Tänk om man kunde ägna bara en bråkdel av den tid man lägger ner på att leta den perfekta julklappen, till att reflektera över varför vi överhuvudtaget firar jul.
Tänk om alla som har råd att köpa julklappar till nära och kära också kunde avvara en summa till de som inte är lika välbemedlade. I dag är det lätt att sätta in pengar på ett konto som kommer behövade till godo, antingen i Sverige eller avlägsna länder. Eller att lägga ett litet bidrag i en “kokande gryta” på stan. En enda hundralapp gör stor skillnad för de som inga pengar har.
