Nu har jag dammsugit golven på nedervåningen. Inte så noga men “good enough”. Annars är jag inte så bra på just good enough-andet. Jag är mer av en “perfect”-typ. Jag kan bli frustrerad och besviken på mig själv om jag inte gör så bra som möjligt, och helst lite till. Jag menar inte att allt jag gör blir bra, men att jag VILL att det ska bli det.
På senare år har jag dock insett att “tillräckligt” ofta är just tillräckligt. Man behöver inte prestera på topp i alla sammanhang, inte glänsa i alla lägen, inte pressa sig själv så hårt att man tappar andan.
Och när det gäller städning är det extra lätt att bli nöjd med det lilla…
Jag kan alltid skylla på huvudvärken också. Den har inte helt gett med sig även om jag tycker det blivit bättre under förmiddagen. Den där extrastunden i sängen i morses gjorde nog sitt till.
Att dammsuga med huvudvärk hör inte till en av mina favoritsysselsättningar. Men jag härdar ut.
Att “härda ut” är något annat som jag tycker kännetecknar mig. Jag är bra på att härda ut, att bita ihop, att förtränga och blunda för.
Så kan det stå på gravstenen.
“Hon härdade ut.”
Jag har uthärdat mensvärk, ryggvärk, huvudvärk, födslosmärtor, gallstensanfall, hälsporre, magkatarr, tandvärk och diverse andra värkar, smärtor och eländen. Kroppslig smärta är inget som lockar men jag vet att jag kan uthärda ganska väl.
Själslig smärta är en annan sak. Och tack och lov inget jag blivit prövad i ännu.
Utmanar jag ödet när jag skriver så? Jag tror inte det, för jag tror inte på ödet. Jag tror inte heller att man enbart är sin egen lyckas smed. Säg det till de miljoner packistanier som förlorat anhöriga, hem, inkomst och hela sin tillvaro. Som en spottloska i ansiktet att lägga till allt annat vatten som förpestat deras liv.
Där kan man snacka om att härda ut. Men de har inget annat val.
Jag är en väldigt välsignad människa. Jag har fötts i ett land som varken drabbas av större naturkatastrofer eller svält och sjukdomar. Jag har ett socialt skyddsnät, arbete, vänner, familj, allt man kan önska sig och mer därtill. Och så klagar jag över några dagars huvudvärk. Så futtigt!
